Redan som ung var jag intresserad av bilder, gärna svartvita fotografier. Som 8-åring fick jag av mina föräldrar en Kodak Instamatic, det blev kanske inte så mycket fotograferat med den men intresset fanns där. Min första systemkamera, en Pentax ME, köpte jag 1979. Det var då det tog fart, det blev mycket diabilder eftersom det fanns många fördelar med just dia.
I slutet av 80-talet gick jag med i en fotoklubb, Kista Fotoklubb i Stockholm. Där började jag min epok med svartvitt och mörkrumsarbete. På den tiden var det gatufoto som gällde, varje lördag tillbringade jag på Stockholm gator och jagade motiv, söndagarna tillbringades i mörkrummet där jag framkallade film och gjorde bilder. Jag förbrukade i snitt 50 rullar svartvit film per år vilket genererade många timmar i mörkrummet.
När jag 1996 flyttade till Småland så föll det sig naturligt att vistas mer ute i naturen och rikta kameran mot landskap och detaljer i naturen. Jag inledde även ett projekt, tillsammans med en god vän, där vi fotograferade en motorcykelklubb under två års tid. Det projektet ledde till en utställning på Hjärtenholms lantbruksmuseum 2004, vi hade ett 50-tal svartvita bilder tillsammans med rekvisita från Calles Chopperdelar. Klubben som vi fotograferade var Slatthog Flyers, tuffa killar som kör HD-choppers. Det var en kul och lärorik tid men den resulterade i för mycket arbete i mörkrummet, jag tog inte i en kamera på två år efter det.
År 2006 skaffade jag min första digitala kamera, en kompaktkamera av märket Nikon. Jag fastnade direkt i det digitala träsket och slaktade mitt gamla mörkrum. Där kom nya utmaningar, att sätta sig in i det digitala mörkrummet och redigera bilder i datorn var en helt ny värld som det tog några år att sätta sig in i.
Numer så plåtar jag gärna sånt som är i förfall, gamla ruckel, nedlagda industrier och gamla bilvrak till exempel. Landskap och natur är också väldigt intressant. Porträtt är något som jag bara snuddat lite vid men som jag skulle kunna tänka mig att utveckla, vi får se hur det går med den saken.
Bilderna som visas här kommer från den tiden då jag gjorde bilder i mitt eget mörkrum. På den ena bilden så ser man en man som står och spanar ut över vattnet vid Stadsgården i Stockholm, jag inbillar mig att han väntar på Amerikabåten, vem vet? Den andra bilden är ett landskapsmotiv från Ormesberga, jag minns att jag fick vänta ganska länge innan kon stod där jag ville ha henne. Att fotografera är ofta tålamodsprövande, motiven kommer som en snigel och försvinner med blixtens hastighet.
Fotograf Stefan Johansson